Vad anger PSA?

Körtelepitelet i prostatan utsöndrar ett äggviteämne, en prostataspecifik antigen (PSA), som är ett serinproteas som bildats av 23 aminosyror. PSA är ett enzym, vars uppgift är att bevara sädesvätskans flytande form.

PSA är karaktäristisk för prostatan, med andra ord utsöndras den inte från andra vävnader. PSA utsöndras från både cancerceller och prostatans friska körtelceller, och därför är det utmanande att ställa en cancerdiagnos utifrån PSA.

Vid en bedömning av betydelsen av PSA-värdet, måste det alltid relateras till prostatans storlek. Ju större prostatan är, desto högre är PSA-värdet. En prostata som är 30–40 millimeter stor höjer PSA-värdet till nivån 3–4 µg/l.

Prostatacancer kan förekomma redan vid mycket låga PSA-värden. Följande referensvärden för den totala PSA-halten i olika åldersgrupper har utfärdats som en allmän anvisning:

Ålder (år)	S-PSA ( µg/l )
40-49	under 2,5
50-59	under 3,5
60-69	under 4,5
70-79	under 6,5

I blodet förekommer PSA fritt och bundet till äggviteämnen, främst till alfa-kymotrypsin och makroglobuliner. Mängden fri PSA har betydande värde i den diagnostiska differentieringen vid bedömningen av en godartad och elakartad förändring. Ju mindre mängd fri PSA, desto större är cancerrisken.
Risken för prostatacancer kan bedömas med hänsyn till den procentuella andelen total-PSA och fri PSA:

Total-PSA (µg/l)	Cancerrisk (%)
0-2	10
2-4	15
4-10	30
över 10	över 50

Andel fri PSA (%)	Cancerrisk (%)
0-10	56
10-15	28
15-20	20
20-25	16
över 25	8

(källor: Thompson et al.: Prevalence of prostate cancer among men with a prostate-specific antigen level < or = 4.0 ng per milliliter in New England Journal of Medicine, May 27 samt Rekommendationen för gängse vård)

Särskilt viktigt är det att beakta att PSA-värdet höjs i samband med vanliga infektioner och i synnerhet urinvägsinfektioner tiotals gånger. Först 2–3 månader efter infektionen får man den rätta siffran för PSA-värdet. Också en lindrig prostatainfektion eller ett samlag kvällen innan kan höja PSA-värdet. Däremot verkar det som om PSA-värdet inte höjs till följd av beröring av prostatan.
Det är alltid skäl att kontrollera PSA-värdet, och utifrån ett enda värde behövs inte nödvändigtvis ännu en biopsi. Om det i en enskild mätning ändå konstateras en betydligt höjd PSA utan någon annan förklaring, dvs. symptomen är inte prostatiska och tyder inte på något annat sätt på en urinvägsinfektion, anses en biopsi utan dröjsmål vara en motiverad åtgärd.
Ju oftare värdet mäts, desto lättare blir det att bedöma risken för en elakartad förändring. Enligt rekommendationen bör man frångå de fasta PSA-gränsvärdena och istället använda förändringshastigheten för PSA vid bedömningen av malignitetsrisken. För detta används antingen höjningshastigheten för PSA eller fördubblingstiden för PSA.

Den årliga acceptabla höjningshastigheten är 0,5–0,7 µg / l. Om PSA fördubblas på mindre än ett år, tyder det på en aktiv process i prostatan, medan en fördubbling av PSA inom tre år tyder på en lugn förändring. En höjning av värdet med 2 mikrogram/liter har konstaterats vara ett tecken på en aggressiv prostatacancer som skulle kräva behandling – trots ett lågt total-PSA-värde.
Det rekommenderas starkt att en mätning av förnyad prostatacancer efter en radikal operation eller strålbehandling genomförs med hjälp av höjningshastigheten för och fördubblingen av PSA. Diagnostiken och behandlingen av prostatacancer borde riktas i synnerhet till de män som lider av en prostatacancer som är aggressiv och betydande med tanke livstiden.

Utifrån förekomsten av prostatacancer enligt uppgifterna i Finlands cancerregister och screeningundersökningen kan ett årligt PSA-laboratorieprov antingen inom företagshälsovården eller på eget initiativ rekommenderas för män som har fyllt 50 år. Ett PSA-laboratorieprov rekommenderas tidigare, om prostatacancer tidigare har konstateras hos en persons far eller närsläktingar.