Pers berättelse: Prostatacancer
Från orolig väntan i Sverige till snabb diagnos och omedelbar vård i Finland
På Pers lokala vårdcentral tyckte man att det var onödigt att ta PSA-prov vid den årliga medicinska kontrollen eftersom han inte hade några symtom. Men Per insisterade och fick sedan värdet mätt en gång om året.
– För cirka tre år sen stack värdet uppåt. 2013 tog man en biopsi, vävnadsprov, som visade på cancer. Men tumören var så liten – fyra millimeter – att man inte behövde göra något, enligt läkaren, berättar Per när vi träffar honom.
I mars 2014 togs en ny biopsi, som visade att tumören var cirka nio millimeter. Efteråt fick Per en urinvägsinfektion och svårt att kissa. Infektionen botades med antibiotika, men svårigheten att kissa gick inte över, och Per fick ha en kateter.
– Det var ju inte så roligt, och jag ville givetvis att läkarna skulle ta reda på vad som var fel och göra något åt det. Men de var inte intresserade, upplevde jag. Vad gällde cancern skulle jag vänta på en kallelse.
Docrates gav snabb hjälp när kallelsen i Sverige dröjde
Kallelsen dröjde – och Per Fagerlund bestämde sig för att se sig om efter alternativ. Han hittade privata Docrates i Helsingfors, ett av världens främsta cancersjukhus, via nätet.
– Jag mejlade Docrates och fick direkt en tid för magnetundersökning.
Magnetundersökning är den främsta metoden för att utreda lokal spridning av prostatacancer – men undersökningen är ingen rutin i svensk sjukvård vid prostatacancer.
– Man såg att min tumör var en T3, tredje gradens tumör, som höll på att växa sig genom prostatakörteln. Det var med andra ord på gränsen till riktigt allvarligt – och viktigt att starta behandlingen omgående.
Per strålbehandlades fem dagar i veckan i åtta veckor. Efter strålningen föreslog läkarteamet på Docrates att Per skulle äta hormontabletter för att minimera risken för återfall.
Då – efter avslutad behandling på Docrates – fick Per kallelsen till en onkolog i Göteborg. Det var i november – åtta månader efter den andra biopsin då man såg att tumören vuxit.
– Läkaren erkände att de missbedömt min cancer och sa att det var bra att jag fått behandling.
Tiden på Docrates: hotell, soliga promenader och mänsklig, professionell vård
De veckor som Per strålbehandlades bodde han på ett lägenhetshotell.
– Personalen på Docrates hjälpte mig att boka det. Jag hade gångavstånd in till centrala Helsingfors och till sjukhuset. Jag passade på att jobba i lugn och ro, och att ströva runt i Helsingfors som är en fantastisk sommarstad.
Per är full av beröm över bemötandet på Docrates:
– Jag mötte samma professionella och trevliga personal hela tiden. Jag hade en egen läkare och en kontaktperson som verkligen brydde sig. Allt löpte snabbt och effektivt men med värme och medkänsla. Får man ett sådant bemötande blir man själv på bättre humör – man känner sig tryggare och mer hoppfull. De var aldrig stressade utan tog sig tid att förklara hur behandlingen framskred, och tidsplanen var exakt. Sa de klockan 12 menade de 12.00 och inte 12.15.
I Göteborg träffade Per sju läkare när han sökte vård för prostataproblemen.
– Varje kontakt var ny; varje gång skulle journalen läsas och frågor ställas. Då hinner man inte med någon informativ dialog – vilket innebär att patienten måste fatta viktiga beslut på egen hand.
– När man ska planera nästa besök säger man “vi kallar dig”, vilket kan innebära en väntan på några veckor eller några månader. Svensk sjukvård håller generellt hög kvalité. Personalen är både kunnig och hjälpsam. Men de organisationsformer de arbetar under resulterar ofta i att de tvingas prioritera organisationsrelaterade problem före patientens medicinska, avslutar Per.
