Erfarenhet av bilateral bröstcancer – Outi’s berättelse
Nästan fyra år har gått sedan dagen då Outi Swanljung fick beskedet om att hon hade bilateral bröstcancer, det vill säga cancer i båda brösten.
– Jag blev inte förvånad. Min mamma dog i bröstcancer och mina två bröder dog i prostatacancer, säger Outi, lågmält, men osentimentalt.
Nej, sentimentalitet verkar inte ligga för Outi. Hon är en handlingarnas kvinna, och ville bli frisk så fort som möjligt. Hon kontaktade omgående Docrates Cancersjukhus i Helsingfors eftersom hon snabbt ville få en behandling. Magnetröntgen visade att Outi hade tre tumörer, två i högra bröstet och en i det vänstra. Hennes båda bröst opererades bort.
– När det var gjort åkte jag till goda vänner i Italien och vilade upp mig. Det var väldigt viktigt för mig och betydde mycket i det läget, berättar Outi, som trots sina 70 år fortfarande arbetar som forskare och nu efter arbetsdagen pustar ut en stund i soffan.
Tre veckor efter operationen börjades cytostatika behandlingen. Outi jobbade under den tolv veckor långa behandlingen, och hade turen att må bra i princip varje dag.
– Jag levde ett så normalt liv som möjligt. Någon större oro kände jag inte. Det är liksom ingen mening med det, säger hon stilla.
Däremot kände hon sig orolig för sin vuxne son och för sin tio år yngre syster.
– Eftersom jag levt omgiven av cancer har jag lärt mig att hantera oron. Det har inte stört mitt liv, går man och oroar sig finns det en risk att det förstör livet, och det vill jag inte.
Vid sidan av den egna tandläkarpraktiken har Outi under större delen av sitt vuxna liv forskat och utbildat sig vidare, och hon berättar att hon alltid varit en nyfiken person. Något som kom väl till pass under sjukdomsperioden.
– Eftersom jag haft så många med cancer i min omgivning var jag väl påläst, och visste vad som hände med mig. Jag hade dessutom en och samma läkare och samma sköterska som jag kunde vända mig till om jag undrade över något, så jag kände mig trygg redan från början, säger Outi.
Idag har det alltså gått över fyra år sedan Outi fick diagnosen. Hon svarade bra på behandlingen och lever ett normalt liv. För att vara på den säkra sidan går hon fortfarande på kontroller på Docrates Cancersjukhus två gånger om året.
– Jag har haft samma vårdteam under hela behandlingen och känner mig trygg och välkommen när jag kommer dit, det känns bra.
Konsten har alltid spelat en avgörande roll i Outis liv, och under sjukdomsperioden kom den att få ännu större betydelse. Därför bestämde hon sig att låna ut 40 tavlor ur sin egen samling bestående av bland annat verk målade av den kända finska konstnärinnan Heli Hiltunen.
– När jag blev sjuk började jag uppleva konsten på att nytt sätt. Sinnesintrycken blev starkare och färgupplevelserna intensivare. Jag kunde finna en stor tröst och ett lugn i att betrakta mina konstverk, och jag hoppas att även andra patienter på Docrates kan känna samma sak, säger hon.
Efter det att Outi genomgått sin behandling har hon fått ett lite annat perspektiv på livet.
– Jag har alltid uppskattat kultur, men numera uppskattar jag konsten och musiken ännu mer. Och jag njuter mer av livet, uppskattar varje dag på ett annat sätt än tidigare.
