Urinblåsecancer är en elakartad tumör i urinblåsan och är särskilt förekommande i industriländerna. Urinblåsecancer är oftast ytlig och begränsad till slemhinnan. Urinblåsecancern kan dock spridas till urinblåseväggen och bilda metastaser i till exempel lever, lungor eller skelett. Andelen muskelinvasiv urinblåsecancer är cirka 20–25 procent av alla fall. Risken för att urinblåsecancer ska återkomma är stor, så patienten måste gå på kontrollbesök under resten av livet.

Sjukdomsrisk

Risken för att insjukna i urinblåsecancer ökar med åldern, liksom vid många andra cancertyper. Rökning och exponering för kemikalier i jobbet (aromatiska aminer) är de viktigaste riskfaktorerna. Nuförtiden använder man dock effektiv skyddsutrustning i industrin så risken att insjukna har minskat. Dessutom har man noggranna kontroller så att gränsvärdena för ämnen som orsakar cancer inte överskrids. Om yrkesexponering kan påvisas omfattas urinblåsecancer av ersättningar för arbetsrelaterad cancer. Urinblåsecancer kan även förorsakas av genetiska orsaker.

Symptom

Vanliga första symtom på urinblåsecancer är blod i urinen och smärta vid urinering. Om tumören hindrar urinen från att rinna från njurar till urinblåsa kan detta även orsaka skador. Då kommer smärtan vanligtvis från njurarna. Om tumören täpper till urinröret kan detta orsaka stora urineringssvårigheter.

Diagnostisering

Grundläggande undersökningar vid misstanke om tumör i urinblåsan är en analys av urinen för att konstatera om blod förekommer, exfoliativ cytologi av urin och endoskopi av blåsan, dvs. cystoskopi. De vanligaste avbildningsundersökningarna är röntgenundersökning av urinvägarna, dvs. urografi och ultraljudsundersökning, men man gör all oftare en datortomografi (DT-urografi) för att utreda den lokala spridningen.

Därefter gör man en ultraljudsundersökning av urinvägarna. Med hjälp av den kan man se stora tumörer i blåsan och förändringar i njurarna. Till undersökningarna vid det första stadiet hör vanligen även kontrastmedelsundersökning av njurarna, dvs. urografi. Med hjälp av denna säkerställs att det inte finns tumörer eller stopp i de övre urinvägarna. Förutom dessa undersökningar undersöker även läkaren alltid urinblåsan, genom endoskopi.

Innan operation genomgår patienten vanligtvis en datortomografi av kroppen (CT/DT-undersökning) om man misstänker att cancern har trängt in i muskeln.

Behandling

Urinblåsecancer behandlas med flera olika metoder, som antingen används tillsammans eller separat. För att kunna välja rätt behandling måste man, på grund av denna cancerforms mångfald och varierande prognoser, sträva efter en så noggrann spridningsklassificering som möjligt och en patolog måste göra en vävnadsklassificering.

Om det gäller en ytlig tumör, dvs. att den inte har spridit sig från urinblåsans slemhinna till blåsans muskelvävnad, hyvlas tumören och bränns bort vid en operation som genomförs med endoskop via urinröret.

Om cancern har spridit sig till blåsans muskelvävnad eller om det finns risk för att tumören ska spridas till muskelvävnaden, kan behandlingen även vara radikal operation, dvs. att urinblåsan helt eller delvis avlägsnas tillsammans med prostatan. Då rinner urinen antingen bort via stomipåse, en stomi som tillfälligt kateteriseras eller via en blåsa som byggs upp av tarm för att ersätta urinblåsan.

Beroende på cancerns karaktär, tumörens storlek och om det finns metastaser kan även strålbehandling och intravenös cytostatikabehandling bli aktuellt. Kemoradioterapi kan ge lika bra resultat som en traditionell operation.

Ytlig urinblåsecancer med god prognos behandlas genom att tumören hyvlas bort via urinröret. I samband med ingreppet eller omedelbart efteråt görs en engångssköljning med läkemedel, som minskar risken för att tumören ska återkomma. Vid ytliga tumörer med större risk för återfall behandlas patienterna med upprepade sköljningar av blåsan efter operationen.

Hos män ingår borttagning av prostatan vanligen i operationen, men urinröret sparas numera. Hos kvinnor tas urinrör och oftast även livmoder med närliggande organ bort. Om patienten på grund av dåligt allmäntillstånd eller tumörens besvärliga läge inte lämpar sig för kirurgisk behandling är behandlingsformen strålbehandling.

Metastaser kan hittas hos en liten del av patienterna (~5 %) vid diagnostidpunkten. Då kan man avstå från borttagning av blåsan och patienten hänvisas till strål- eller cytostatikabehandling. Vid tumörer som har fjärrmetastaser kan man använda strålbehandling som symtomlindrande behandling vid smärta, blödning, stor tumör och tilltäppta urinledare. Vid behandling av en sjukdom med fjärrmetastaser används cytostatikabehandling, som ofta minskar metasatserna och lindrar symtomen. Vid en sjukdom med fjärrmetastaser ökar en cytostatikabehandling livslängden med i genomsnitt cirka 6 månader.
Den vanligaste cytostatikabehandlingen är en kombination av gemcitabin och cisplatin. Därefter kan till exempel vinflunin sättas in.

Docrates Cancersjukhuset önskar dig varmt välkommen om du misstänker cancer eller har en cancerdiagnos. Du behöver aldrig vänta – ditt välbefinnande är alltid vår största fokus. Läkaren kartlägger situationen och rekommenderar vid behov fortsatta undersökningar.
Våra sjuksköterskor Johanna Baarman och  Henna Lundenius (nordic@docrates.com, tel. +358 50 500 1800, mån-fre kl. 8-16) hjälper gärna svenskspråkiga patienter att ordna med det som behövs innan du kommer till Docrates Cancersjukhuset. De står också till tjänst med all nödvändig information.

Varför ska du komma till Docrates?

  • Ingen väntetid: Du får tid till cancerläkare inom några dagar och din behandling kan börja inom en vecka
  • Eget vårdteam: Du får en och samma läkare och sköterska som tar hand om dig under hela vårdtiden
  • Högklassig cancervård: Vi använder den senaste tekniken och har erfaren och kunnig svenskspråkig vårdpersonal
  • Second opinion: Du får en medicinsk bedöming av din vårdplan av våra cancerspecialister
Kontakta oss! Vi hjälper dig gärna. +358 50 500 1800 (mån-fre kl. 8-16, finsk tid GMT +2)