Specificerings- eller malignitetsgraden för prostatacancer bestäms av en patolog utifrån en mikroskopundersökning med hjälp av den internationella Gleasongraderingen. Den har uppkallats efter specialistläkaren inom patologi, Donald Gleason. Graderingen utgår från specificeringsgraden i körtelstrukturerna i prostatacancern eller förändringens storlek jämfört med normal struktur. Ju större Gleasonsumman är, desto större är också förändringen och desto mer malign, dvs. aggressiv, är cancern. En mycket differentierad, lik en normal körtelstruktur anger en låg malignitetsgrad och en odifferentierad, dvs. mycket förändrad körtelstruktur, anger på motsvarande sätt aggressiv cancer. Den förändring som cancern orsakar bedöms i fem steg (1–5) så att de två vanligaste typområdena i cancerbiopsin kategoriseras skilt för sig. Genom att räkna ihop dessa poäng fås Gleasonsumman.
I teorin skulle Gleasonsumman för prostatacancer kunna vara 2–10, där 10 är den sämsta. Efter att moderna, avancerade tekniker blivit en del av den patologiska diagnostiken vet man att låga Gleason-spridningssätt inte i praktiken förekommer i prostatacancer. Därför ligger Gleasonsumman för prostatacancer vanligtvis mellan 6 och 10, där Gleasonsumman 6 i allmänhet betyder cancer med goda prognoser. Mycket höga Gleasonsummor (8–10) betyder aggressiv cancer med hög risk. Ju högre risk cancern har, desto större är också risken för återfall. Detta beaktas vid det individuella genomförandet av behandlingen.
För bara några år sedan var en grov generalisering att GS6-cancer alltid botas väl med alla behandlingar, men att GS8 och prostatacancer med en högre gradering (GS9 och GS10) aldrig någonsin blir helt bra. Även om GS8–10-prostatacancrar ursprungligen förefaller vara lokala, har en utmaning vid behandlingen blivit att sådana cancerceller har visats sig kunna spridas utanför prostatan redan i ett mycket tidigt skede. Eftersom man har lärt sig detta baserat på olika undersökningar och behandlingserfarenhet, har man emellertid också lärt sig att behandla dessa cancerformer så att en allt större del av GS8–10-cancrarna kan botas helt och hållet. Behandlingen av dessa bör också omfatta förintande av osynliga cancerceller som sannolikt ligger utanför prostatan. I praktiken görs detta bäst med strålbehandling och genom att kombinera läkemedelsbehandling med annan behandling, vilket numera är fallet vid behandling även av andra cancerformer.
När Gleasonsumman är 6 eller lägre är prostatacancern lokal hos 70 procent av patienterna. Enligt vår erfarenhet är ett kännetecken för Gleasonsumman 6 i cancerns tidiga skede och benignitet även att sådan cancer vanligtvis inte ens syns i magnetundersökningarna. När Gleasongraderingen är 8–10 har prostatacancern ofta spridits redan när den konstateras. Vid lokal prostatacancer är Gleasongraderingen emellertid endast en faktor vid fastställande av prognosen. Andra faktorer är PSA-värdet och dess tillväxttakt samt prostatacancerns lokala utbredning, som kan utredas med hjälp av multiparametrisk magnetundersökning och olika PET-DT-avbildningar där radioaktiva läkemedel används samt eventuell utbredning utanför prostatan.
