Godartade tumörer i äggstockarna är rätt så vanliga – endast 15 procent av alla tumörer är elakartade. Risken för elakartade tumörer ökar med kvinnans ålder. I äggstockarna kan det även förekomma så kallade borderline-tumörer, som varken är godartade eller elakartade. Prognosen vid äggstockscancer är sämre än vid annan gynekologisk cancer eftersom sjukdomen saknar symtom under det första stadiet, vilket försenar diagnosen.

Sjukdomsrisk

Orsakerna till ovarial- eller äggstockscancer är inte helt kända. Däremot har man observerat flera faktorer som ger skydd. Graviditet och användningen av p-piller minskar risken att insjukna. Man tror att p-pillrens verkningsmekanism, det vill säga att ägglossningen förhindras, och motsvarande situation vid en graviditet skyddar äggstockarna. Även sterilisering och avlägsnande av livmodern har skyddande effekt på grund av ett antal faktorer.

Risken för att insjukna ökar med åldern. De flesta kvinnor som drabbas är mellan 60 och 69 år. Därefter minskar förekomsten betydligt. Sjukdomen förekommer även bland unga kvinnor.

Hormonella faktorer påverkar uppkomsten av äggstockscancer. Även barnlöshet, endometrios, hormonbehandling under klimakteriet samt olika funktionsstörningar
i äggstockarna ökar risken att insjukna.

Cirka 10 procent av kvinnorna med äggstockscancer har en ärftlig belastning. I vissa fall kan man påvisa en genförändring, såsom BRCA1, BRCA2, eller HNPCC.

Symtom

Äggstockscancer är i stort sett symtomfri i början och kan därför växa obemärkt och smärtfritt i bukhålan. Om man konstaterar sjukdomen i sitt första stadium är det vanligtvis av en slump, i samband med en gynekologisk undersökning. Man har ännu inte hittat en screeningmetod med vilken man skulle kunna upptäcka sjukdomen tidigt. Symtomen börjar uppträda först när tumören är stor, eller när den har spridit sig till andra vävnader eller organ. Till en början förekommer mycket diffusa allmänsymtom:
trötthet, tyngdkänsla bukens nedre del, urineringsbesvär, svårigheter med tarmfunktionen, magbesvär eller dålig aptit, svullen mage och smärta i magen eller ryggslutet.

Diagnostisering

Om äggstockscancer misstänks eller har upptäckts är en gynekologisk undersökning det första steget. Andra undersökningsmetoder är ultraljudsundersökning, datortomografi, magnetundersökning samt titthålsundersökning av bukhålan, dvs. laparoskopi. Tumörmarkörer i blodet är viktiga vid diagnostiseringen samt vid bedömningen och uppföljningen av behandlingsresponsen. Den tydligaste markören vid äggstockscancer har visat sig vara ett protein, CA 125, vars halt i blodet kan mätas. Med en ny markör som kallas HE4 kan man särskilja cancer från endometrios.

Behandlingsbeslutet fattas oftast utifrån den kliniska och radiologiska undersökningen, men cancerdiagnosen kan bekräftas först när en mikroskopisk vävnadsundersökning genomförts.

Behandling

Äggstockscancer behandlas med både kirurgi och cytostatika. Även strålbehandling används.
Den grundläggande behandlingen är kirurgi. Vid operationen tar man rikligt med vävnadsprover från bäcken och bukhåla, mellangärde och lymfkörtlar. Bägge äggstockarna, äggledarna, livmodern, blindtarmen och delar av bukhinnan kan behöva opereras bort. Likaså intilliggande lymfkörtlar i bäcken och bredvid hjärtats huvudartär, dvs. aorta. Målet är att avlägsna tumörvävnaden så fullständigt som möjligt.

Vid behandling av äggstockscancer kompletteras operationen vanligtvis med cytostatika. Kirurgisk behandling utan cellgifter är endast tillräcklig om man på ett tillförlitligt sätt har fastställt att tumören begränsat till endast den ena äggstocken och är av en väl differentierad celltyp.Om så är fallet, och om patienten önskar föda barn, kan man välja att endast ta bort denna äggstock. Ett sådant begränsat ingrepp är dock förenat med varierande risker för återfall, så det måste noggrant övervägas tillsammans med patienten.

Vid återkommande, långt framskriden äggstockscancer kan man även behöva utföra kirurgiska ingrepp som underlättar för patienten, om tumören till exempel blockerar tarmar eller urinvägar.

Det finns ett flertal cytostatika som visat sig effektiva vid behandling av äggstockscancer. Cytostatikabehandlingen kombineras ofta med biologiska sk. antiangiogenetiska mediciner som förhindrar nybildning av blodkärl i tumörerna. Även nya läkemedel är under utveckling för  behandling av ovarialcancer, antingen vid utbredd sjukdom eller vid återfall.

Docrates Cancersjukhuset önskar dig varmt välkommen om du misstänker cancer eller har en cancerdiagnos. Du behöver aldrig vänta – ditt välbefinnande är alltid vår största fokus. Läkaren kartlägger situationen och rekommenderar vid behov fortsatta undersökningar.
Våra sjuksköterskor Johanna Baarman och  Henna Lundenius (nordic@docrates.com, tel. +358 50 500 1800, mån-fre kl. 8-16) hjälper gärna svenskspråkiga patienter att ordna med det som behövs innan du kommer till Docrates Cancersjukhuset. De står också till tjänst med all nödvändig information.

Varför ska du komma till Docrates?

  • Ingen väntetid: Du får tid till cancerläkare inom några dagar och din behandling kan börja inom en vecka
  • Eget vårdteam: Du får en och samma läkare och sköterska som tar hand om dig under hela vårdtiden
  • Högklassig cancervård: Vi använder den senaste tekniken och har erfaren och kunnig svenskspråkig vårdpersonal
  • Second opinion: Du får en medicinsk bedöming av din vårdplan av våra cancerspecialister
Kontakta oss! Vi hjälper dig gärna. +358 50 500 1800 (mån-fre kl. 8-16, finsk tid GMT +2)