Mjukdels- och skelettsarkom

Med sarkom avses en elakartad tumör som uppstår i kroppens stödjevävnad, antingen skelettet eller de mjuka vävnaderna. Det finns flera varianter av skelettsarkom och mer än 40 olika typer av mjukdelssarkom. Skelettsarkom uppstår oftast i de s.k. långa benen eller i bäckenet. Mjukdelssarkom uppträder vanligtvis i extremiteterkan uppstå i var som helst i kroppen, även i de inre organen, men kan uppstå var som helst i kroppen, även i de inre organen uppträder vanligtvis i extremiteter.

Mjukdelssarkom är en mycket sällsynt form av cancer, andelen är endast en procent av alla cancerfall. Skelettsarkom är ännu mer sällsynt.

Sjukdomsrisk för mjukdels- och skelettsarkom

Skelettsarkom drabbar särskilt unga människor, medan mjukdelssarkom oftast drabbar äldre människor. Hos ett fåtal procent kan tumören antas härröra från en sällsynt ärftlig benägenhet för tumörer eller en tidigare strålbehandling av samma område på kroppen.

Symtom på mjukdels- och skelettsarkom

Skelettsarkom kan orsaka smärta eller konstateras vid benbrott. Mjukdelssarkom orsakar sällan smärta eller andra symtom. Vanligen konstateras tumören när patienten själv eller någon närstående upptäcker en knöl som tillväxer.

Diagnostisering av mjukdels- och skelettsarkom

Utredningen av skelettsarkom sker vanligtvis med hjälp av röntgen-, datortomografi- och magnetkameraundersökning. Mjukdelssarkom kan undersökas med hjälp av ultraljuds-, magnetkamera– eller datortomografiundersökning. Även vävnadsprov av tumören tas. Utifrån proven bedömer patologen om det är fråga om sarkom samt fastställer undergrupp och malignitetsgrad. Efter att diagnosen har säkerställts genomgår patienten vanligen en datortomografiundersökning av lungorna för att undersöka en eventuell utbredning.

Behandling av mjukdels- och skelettsarkom

En individuell behandlingsplan utarbetas för varje patient där patientens ålder, eventuella bakomliggande sjukdomar, tumörens storlek och läge i kroppen, malignitetsgrad, tumörens aggressivitet och eventuella andra egenskaper samt patientens tidigare operationer tas i beaktande. Det är mycket viktigt att behandlingsplanen utarbetas av en multidisciplinär arbetsgrupp som har tillräcklig erfarenhet av sarkombehandling.

Behandlingen av skelettsarkom beror på undergrupp. Vid de vanligaste typerna av skelettsarkom, dvs. osteosarkom och Ewings sarkom, påbörjas behandlingen med cytostatika, varefter tumören antingen opereras (osteosarkom) eller opereras och/eller strålbehandlas (Ewings sarkom). Efter lokal behandling av tumören fortsätter läkemedelsbehandlingen.

Den främsta behandlingsmetoden vid mjukdelssarkom är en kirurgisk operation. Vid en operation är målet att fullständigt avlägsna tumören, samt även påverkad vävnad närmast omkring den, och lämna kvar en tillräcklig kant av frisk vävnad. Om tumören är stor kan området behöva återuppbyggas för att kompensera vävnadsbortfallet. Då kan till exempel en muskelflik transplanteras till operationsområdet från någon annan del av kroppen. Om det inte går att åstadkomma en tillräckligt stor kant av frisk vävnad kompletteras operationen med strålbehandling. Strålbehandling kan även ges innan operationen. Vid mjukdelssarkom som bedömts vara aggressivt och med mycket hög malignitetsgrad kan behandlingen kompletteras med cytostatika. Behandling med cytostatika kan även ges innan operationen, i kombination med strålbehandling.