Publicerad: 27.04.2020

Hans Holmgren – Spridd prostatacancer

Efter flera år av stigande PSA-värden och bromsmedicinering via olika sjukhus i Stockholm, vände sig Hans utomlands för en så kallad second opinion.

När vi talas vid är Hans Holmgren på Docrates Cancersjukhus och ska strax tas emot för sin sjunde lokal strålbehandling av en angripen lymfkörtel på halsen. Han är 77 år och bosatt i Stockholm, men har pendlat till Finland sedan mars 2018 för att bli frisk från sin prostatacancer som han levt med sedan slutet av 90-talet.

Hans är ursprungligen från Trelleborg och civilingenjör i botten. Efter sin utbildning i elektronik gick flyttlasset till Stockholm där Hans så småningom bildade familj och började jobba med uppfinningar, patent och teknisk nyutveckling. Enligt honom själv en perfekt inriktning, då nya teorier och intressanta människor med framåtskridande idéer är något som alltid legat honom varmt om hjärtat.

– Att vara i en miljö där duktiga människor tar sig an tydliga utmaningar och vågar prova sina idéer är väldigt stimulerande, säger Hans.

– Omöjliga projekt har alltid lockat mig.

Upptäckte cancer via en rutinkontroll

Under en hälsokontroll genom jobbet upptäcktes att Hans hade förhöjda PSA-värden. Bromsmedicinering sattes in omgående, och Hans erbjöds även hormonbehandling som skulle stoppa testosteronproduktionen.

– Det kändes inte bra och fick mig att åka till Universitetssjukhuset i Berlin för en second opinion. Där spände två professorer ögonen i mig och sade att jag skulle göra som jag blev tillsagd. Det gjorde jag, men trots det fortsatte PSA-värdena att åka upp och ner. De stabiliserades aldrig och sjönk inte heller till normala nivåer, berättar Hans.

Efter flera år av behandling med olika bromsmediciner tog så Hans beslutet att operera bort prostatan då läkarnas bedömning var att cancern var begränsad till själva prostatan. I samtal med sin urolog minns han hur han uttryckte det och hade svarat honom: “Ta bort skiten bara”.

Operation utfördes 2002 på Sophiahemmet i Stockholm, och efter operationen mådde Hans ganska bra. Allt var lugnt i några år. Hans återgick till sitt arbete och normala liv.

– Jag trodde att jag var frisk. Men 2006, under en skridskotur på Norrviken, stod jag på öronen och slog huvudet i isen. Medvetslös togs jag till Karolinska sjukhuset och vid intagningsundersöknigen upptäcktes att cancern bitit sig fast. Mitt PSA-värde var uppe i 4–5, minns Hans.

– Klart att det var en stor besvikelse. Återigen dags för ännu fler bromsmediciner. Dessutom genomfördes strålbehandling av prostatabädden.

Hittade Docrates Cancersjukhus av ren nyfikenhet

– Jag har ju hållit på med egna uppfinningar och är en nyfiken person, vilket lett till att jag hållit mig väl uppdaterad via internet om framstegen inom cancerbehandling, säger Hans och fortsätter:

– Det blev så tydligt för mig, att jag sökte en heltäckande och helst botande behandling som också prioriterade en bibehållen livskvalitet. Genom internet hittade jag Docrates och den nya målsökande isotopmetoden. Jag ringe direkt och fick prata med Timo Joensuu som sa, “Du är välkommen. Kan du komma i morgon?”.

Hans fick komma till Docrates direkt

Hos Docrates fick Hans en läkartid direkt och flög över till Helsingfors samma dag. För Hans, som trots sin långa relation med cancersjukvården i Stockholm och även internationellt, var det en mycket positiv upplevelse att komma till Docrates.

– När jag träffade Timo Joensuu fick jag omedelbart intrycket att det var en kunnig och proffsig person med lång erfarenhet av cancerbehandling som jag hade framför mig. En läkare som tittade på min sjukdomsbild ur ett helhetsperspektiv och som lyssnade till mina funderingar. Jag fick svar på många frågor utan att jag behövde ställa dem. Jag blev också direkt presenterad för ett sammansatt team med kontaktsjuksköterskan Johanna i spetsen. Jag kände mig som en viktig kund.

Hans las in för att direkt påbörja behandling med den målsökande radioaktiva isotopbehandlingen – en relativt ny behandlingsform som kan ges till patienter med prostatacancer. Det radioaktiva läkemedlet söker sig till prostatacancercellerna oavsett var de finns, vilket gör det möjligt att behandla cancern även om den har spritt sig över ett stort område. Tack vare den noggranna helhetsundersökningen upptäcktes metastaser i bland annat olika skelettdelar, såsom nyckelben och revben.

Redan efter den första behandlingen hade PSA-värdet sjunkit med hela 50%. En enastående positiv överraskning efter alla år av behandlingar. Hans åkte fram och tillbaka till Docrates flera gånger för behandling. Under samtliga besök utfördes kroppsscanningar för att fastställa positiv effekt. Detta upprepades 5–6 gånger varannan vecka och varje gång minskade PSA betydligt.

– Efter den lyckade isotopbehandlingen föreslog Timo Joensuu en uppföljande cellgiftsbehandling eftersom han hade goda erfarenheter av det. Men jag protesterade väldigt. Jag vet vad cellgifter gör med kroppen och hur man mår och känner sig efteråt. Men Timo, som efter alla dessa behandlingar vet vilket pannben jag har, övertygade mig. Så vi körde på det, berättar Hans.

Bakslaget när cancern kom tillbaka

Hans åkte till Docrates över dagen och fick sin cellgiftsinjektion. Sedan återkom han på samma sätt med två veckors mellanrum för sammanlagt sex injektioner. Cellgiftsbehandlingen var tuff. Att flyga fram och tillbaka till Helsingfors tog på krafterna, men det var ändå görbart, beskriver Hans. Familjen hjälpte till mycket med det praktiska och han drog ner på konditionsträningen.

Tyvärr fick både Hans och teamet på Docrates ett ledsamt besked efter sista omgången då PSA-värdet plötsligt ökat litegrann. Det upptäcktes en tydlig markering på vänstra sidan av halsen i ett lymfkärl. Några cancerceller hade klarat sig.

Ger aldrig upp

Men Hans tänker inte kasta in handduken. Tillsammans med Timo och teamet strålbehandlade Hans halsen för att bli av med även dessa cancerceller.

– Efter dessa 25 behandlingar räknar vi med att jag ska vara frisk för en längre tid. Och då har jag uppnått mitt mål – att få leva lite till. Jag har hela tiden haft en tro på att jag väljer rätt väg och en övertygelse om att jag gör rätt bedömningar.

Hans fortsätter:

– Alla samtal här, miljön, ja hela huset, andas kompetens och tillförsikt. De vet vad de gör här och alla har lång erfarenhet. Kompetens tycker jag alltid känns tryggt, och här blir den dessutom meningsfull för mig. Jag får en fortsatt överlevnad med bibehållen livskvalitet.

Förutom Docrates har Hans haft ett stort stöd i form av familj och vänner. Något han är ytterst tacksam för.

– Jag har två underbara barn och barnbarn. Jag vill helt enkelt inte ge upp än, för allas skull. Och jag är fullkomligt övertygad om att jag valde rätt plats för att få hjälp med detta. Nu jobbar jag på min kondition och fortsätter att läsa böcker, går ut och äter och träffar trevliga människor. Jag fortsätter att leva helt enkelt.

Hans Holmgren hälsar:
“Stort tack till Docrates och alla ni som jobbar här. Ni har tillsammans skapat ett bra och mycket trivsamt sjukhus med internationellt erkänd kompetens. I väntrummet hade jag glädjen av att få träffa patienter från många länder.”