Per-Anders erfarenhet – Aggressiv prostatacancer

Förhöjt PSA-värde visade cancer

När vi träffar Per-Anders i Docrates Cancersjukhus foajé i Helsingfors möter vi en pigg och positiv man. På utsidan kan man inte gissa vad som har hänt honom under de senaste arton månaderna.

Per-Anders, 62, kommer från Falkenberg på svenska västkusten, och jobbar där som enhetschef på ett lokalt äldreboende. Han har jobbat inom vården under hela sitt liv. Han har sambo och två utflugna barn och på fritiden idrottar han och sysslar med tennis, simning och fiske. På äldre dagar har han också börjat resa och vill se så mycket som möjligt, både i Sverige och Europa. Dessutom har han en hund som han tycker om att motionerar med.

Cancerbeskedet var naturligtvis någonting som han inte hade planerat in.

– Allt började när vi skulle åka till Warszawa med familjen i slutet av november 2016. Då tycke jag att jag kissade så mycket på natten och besökte en läkare. Men alla svar var bra. Jag bad läkaren att ändå ta PSA och det gjordes.

I december 2016 ringde de tillbaka till Per-Anders för besked att PSA var 24. Den 7. januari gjordes biopsi – och prostatacancer konstaterades. Men på Halmstad sjukhus, där Per-Anders först behandlades, kunde operation ske först i februari. Man tänkte göra en robotoperation där hela prostatan skulle tas bort.

Ingen operation – men dömd till palliativ vård

Som tur var blev Per-Anders skickad till Lunds universitetssjukhus för en ytterligare avbildningsundersökning. Undersökningen visade att cancern hade spritt sig i minst tre lymfkörtlar – och operationen ställdes in. Den nya behandlingsplanen blev 15 strålningsomgångar.

– Jag träffade en onkolog i Lund som sa att om man har spridning i fler än två lymfkörtlar så strålar man inte i botande syfte – utan i palliativt syfte. Det kändes chockande.

Per-Anders var inte nöjd med beskedet, och bestämde sig att skaffa second opinion på Sahlgrenska Sjukhuset. Beskedet var detsamma och dessutom konstaterades det att en av lymfkörtlarna ändå var så nära aorta att de inte vågade stråla den alls.

I maj månad var PSA-värdet dock redan noll tack vare strålningen och hormonbehandlingen.

– Då sa de i Sverige att de inte kommer att göra något mera för PSA-värdet var omätbart litet. Men jag visste att jag nog fortfarande hade cancer i kroppen: där var fortfarande minst tre lymfkörtlar som visade cancer och Gleason-värdet som visade att cancern var aggressiv, säger Per-Anders upprört.

– Det är obegripligt att i den svenska modellen gör de ingenting om PSA är omätbart. Jag tycker att man inte borde sitta och vänta att PSA-värdet ska stiga när man vet att det finns cancer kvar i mig.

Bestämde sig att söka vård i Finland istället

Per-Anders hade hört att i Finland sker behandling av prostatacancer betydligt mer aggressivt och man behandlar i förväg. Dessutom hade Per-Anders mamma  läst i Kommunalarbetaren om finska Docrates Cancersjukhus och någon som hade varit där och behandlas. Vid det dåliga beskedet från Sverige visade mamman artikeln för Per-Anders. Efter detta började han se reklam på nätet om sjukhuset.

– Vi tyckte att det var ett tecken. Så ringde jag till Johanna, kontaktsjuksköterksan på Docrates, och fick tid genast i juli 2017.

Per-Anders träffade teamet då i juli då det också gjordes en röntgen. Efter denna rekommenderades läkemedelsbehandling i form av sex omgångar cytostatika med tre veckors mellanrum.

Behandlingsperioden började i augusti och gick relativt smidigt. Hela perioden bodde och jobbade Per-Anders i Falkenberg och besökte Helsingfors bara över dagen. Han åkte från Göteborg med ett flyg på morgonen och var tillbaka på kvällen.

– Jag fick åka från Falkenberg klockan fyra på morgonen när planet gick klockan åtta, men jag var också hemma på Falkenberg samma kväll klockan tio. Jag kom alltså hit till Docrates, fick cellgifter och sen for genast tillbaka, säger Per-Anders.

Ibland blev han trött på resandet pga. den långa distansen mellan hem och sjukhuset, men han motiverade sig själv med sin lust att leva.

Lärde känna Helsingfors

När cytostatikabehandlingen hade tagit slut våren 2018 träffade Per-Anders åter teamet som sa att han skulle strålas på nytt, denna gång varje vardag under en period av fem veckor. Under den perioden bodde han i Helsingfors måndag till fredag, men på helgerna åkte han hem. Bostad ordnades via Docrates, och tack vare ett specialerbjudande för strålbehandlingspatienter i slutet av året fick han den gratis. Lägenheten låg i Kampen, ett kvarter mitt i Helsingfors med bara ett kort avstånd från sjukhuset.

– Nu har jag varit här så många gånger att jag börjar kunna Helsingfors. Det än en himla fin stad, speciellt sommartid. Den liknar lite Stockholm men är nog dyrare än Sverige, kommenterar Per-Anders sin tillfälliga hemstad.

Per-Anders jobbade hela sjuktiden, antingen 25 % eller heltid. Med andra ord var han inte sjukskriven mer än för den tiden när han strålades i Finland. På grund av detta fick han dock nästan inte någon sjukpenning alls från Försäkringskassan.

– Det tog två månader innan jag fick det fast jag förklarade att jag var i Finland och strålades fem gånger i veckan, medan jobbet ligger i Falkenberg.

Vården kompletterades med intern strålbehandling

Den 16 februari var strålningen färdig och Per-Anders tänkte att det var klart. Men undersökningarna visade att där fortfarande fanns cancerceller i prostatan.

– Då tyckte teamet att HDR-brakyterapi (intern strålbehandling direkt in i prostatan) borde göras. Först var jag lite besviken för jag hade tänkt att behandlingarna var färdiga när mina lymfkörtlar nog hade behandlats och jag hade fått cellgifter. Men läkaren förklarade mycket tydligt varför det måste göras, vilket hjälpte mig att inse att det lönar sig.

Nu har Per-Anders genomgått en HDR-behandling och de senaste avbildningarna visar att det inte längre finns något tecken på aggressiv cancer i honom.

– När tidigare avbildningar visade spridning i lymfkörtlar i bl a bäcken och vid aorta, var nu läget att mjukdelar och lymfkörtlar inte längre var angripna, säger Per-Anders glad.

Enligt avbildningen finns det spridning bara i prostatan som nu ska strålas.

Har kommit relativt lätt undan

Idag ser Per-Anders inte bara pigg ut utan säger också att han känner sig frisk, trots att behandlingarna naturligtvis har orsakat några biverkningar. T.ex. hormonsprutor gör att man tappar muskler och att man går upp i vikt och blir rundare. Cellgifter i sin tur ledde till en sorts nervskada som orsakar pirrande känsla, kylning och känsellöshet i fingrarna. Håret föll också runtom kroppen, men nu har det för det mesta vuxit tillbaka, ganska tjockt också. Dessutom har han haft lite värk i knät. Från strålningen i Sverige fick han även problem med magen, men när det har gjorts igen på Docrates så har han klarat sig helt utan problem.

– Jag tycker ändå att jag kom relativt lätt undan. Några dramatiska biverkningar hade jag inte i något skede, funderar han.

“Om jag har tur så ska jag bli botad”

Per-Anders ska ännu ha två till HDR-behandlingar. Sedan bör behandlingarna vara färdiga, förutom hormonbehandlingarna som ska fortsätta tills nästa vår. För behandlingen med hormonspruta ska Per-Anders träffa sin urologsköterska på Halmstad sjukhus en gång i halvåret, nästa gång i maj.

– Efter det ska man vänta och se. Om jag har tur så ska jag bli botad. Men mycket mera kan man inte göra. Jag hoppas inte behöva komma dit för metastaserad prostatacancerbehandling, men det känns bra att veta att Docrates har alternativ även för dessa, som den nya radioisotopbehandlingen. Jag vet att för några är det sista hoppet. Det är bra att man har gått framåt så mycket, speciellt på prostatacancerfronten

Fick en hel del nya vänner på vägen

Ungefär 15 % av Docrates patienter kommer från Sverige och andelen stiger hela tiden. Det märkte också Per-Anders ganska snabbt under behandlingarna.

– Jag fick väldigt många svenska vänner. Det blev en trevlig grupp, säger han.

Kenneth blev en av de bästa vännerna. Med honom gjorde Per-Anders mycket tillsammans, speciellt när han genomgick strålbehandling.

– Strålningen varar endast 15 minuter per dag, vilket gör det att tiden däremellan blir lång. Därför gick jag och Kenneth ut ofta efter strålningen. Oftast var det så att jag strålades klockan åtta och Kenneth sen vid niotiden. Efter detta samlades vi i receptionen och pratade – och sen kom det några fler svenskar med.

Detta gemensamma möte i receptionen kallar han lekfullt »vuxendagis«. Gruppen brukade träffas också i Svenska klubben, vilket är ett initiativ från Docrates Nordic Team för att hjälpa svenskarna att lära känna varandra och få stöd från andra i samma situation över en kopp kaffe.

– Till slut blev vi en grupp av kring åtta stycken personer som fortfarande är i kontakt med varandra via mejl och annat, även om jag bara har träffat några av dem en gång.

– Man lär känna varandra fast man bara träffas under en så kort tid. Alla har ju samma problem, men ändå kommer man från olika bakgrund och är olika personer.

När det gäller framtiden har Per-Anders planerat att fokusera på att ta hand om sin hälsa. Med Docrates kommer han att vara i kontakt även i fortsättningen. Dessutom går han i pension inom några år.

– Tanken är att bli frisk och fortsätta träna. Det har bevisats även i undersökningar att man kan stå emot bättre mot sjukdom om man tränar.

Hälsosam kost är speciellt ett ämne som skapar mycket diskussion mellan honom och kompisarna han träffat på Docrates. Per-Anders berättar att han även har börjat använda Pomi-T, vilket är ett kosttillskott som har veteskapligt bevisats att minska PSA-värdet hos män med prostatacancer.

– Vi delar kosttips mellan vännerna och ett av de vanligaste diskussionsämnena är socker. Det svåraste är att inte äta godis!, skrattar han.

Imponerande omsorg

Per-Anders vill lyfta upp att han haft en väldigt bra husläkare i Falkenberg som har tagit hand om honom under hela sjukperioden. Med behandlingen hos Docrates har han också varit ytterst nöjd med.

– Jag har blivit väldigt imponerad, speciellt av bemötandet och medmänskligheten hos personalen. Och att man kunde komma så fort också! Jag hade egentligen även kunnat komma tidigare men jag hade en familjeresa som jag ville åka på innan behandlingsstarten, så jag kunde flexibelt få en passande tid hos Docrates.

Han säger att också pga. sjukhusets relativt lilla storlek har han lärt känna alla som har skött honom väldigt bra. På det lilla sjukhuset finns det bra möjlighet att stöta på hela sitt vårdteam i korridorerna när man kommer på besök.

– Personalen är helt underbar. När man mådde dåligt så kunde man till exempel mejla Marianne på kvällar och även på helgerna och man fick alltid ett svar. Det kändes att de verkligen bryr sig om att ta hand om dig.

Per-Anders ser en tydlig skillnad mellan bemötandet hos Docrates jämfört med den svenska vården.

– Kompisarna som jag har träffat här har sagt att de i Sverige har fått vänta och vänta, och därför har de kommit hit till Docrates. I mitt fall var det ingen väntetid som var problemet utan det att de inte ville inte behandla mig mer utan vänta in eventuellt PSA höjning. Här är läget helt annorlunda.

Som svensk anser han även att det har varit toppen med möjligheten att få svenskspråkig vård trots att han har åkt utomlands för behandling. Även när läkaren inte kunde svenska fick Per-Anders tolkning från en svenskatalande sköterska.

– Jag kan inte tala engelska så bra så jag är glad att ha haft tolk. Jag uppskattar också att läkaren har varit ärlig hela tiden och sagt att teoretiskt sett kan det hända att jag blir frisk, men det är ju en aggressiv cancer.

Till slut vill Per-Anders uppmuntra andra i samma situation att inte ge upp utan söka effektiv vård utomlands, speciellt när man kan få till och med alla kostnaderna ersatta av Försäkringskassan.

– Jag vill berätta min historia och visa att man inte behöver ha privat sjukförsäkring utan kan låna till detta. Sedan kan man söka ersättning av Försäkringskassan i efterhand.